Tänk på hjärtat

Jag träffade min syster vid Slussen idag för att köpa en present till vår lillasyster. Eftersom det inte är så bra shopping i de kvarteren och då Linnea hade cykeln med sig föreslog jag att vi skulle promenera till city. "Ja, JAG orkar i alla fall" blev hennes svar. Helt seriöst menat dessutom. Är det inte taskigt, så säg? Hur dålig form framstår jag att vara i egentligen?

Som om inte det var nog gjorde hon det en gång till när jag föreslog att vi skulle gå hela vägen hem till söderort. "Är du säker? Orkar du?"

Skitunge. Jag ska minsann visa henne. Stockholm maraton 2010, här kommer jag! Eller kanske inte, men jag ska i alla fall köpa en cykel. Det är ju faktiskt sjukt kul att cykla.

Jag gör väl vad jag vill?

Jag vill:

• Sitta i solen och äta glass med Myriz
  
• Koka pasta och se på hockey med Jonte och Anders
• Spela tennis med pappa
• Ta en öl med Becka och Minna
• Spela innebandy på söndagar

Jag vill inte

• Jobba dygnets alla vakna timmar

Vad tror du jag gör?
Fredriks vägar äro outgrundliga.

Klacken

Jag stod i djurgårdsklacken för första gången igår. Det var en spännande upplevelse. Jag gillar sport och jag gillar gemenskap. En klack ger mig både och. Nu förlorade vi tyvärr igår så det kunde varit trevligare men jag är ändå nöjd, sånär som på två saker:

1) Jag stör mig på när folk (vi) skriker på domaren. När BP-spelaren springer ner djurgårdsditon och domaren inte blåser är han en hora. När djurgårdsspelaren tacklar BP-killen och domaren blåser är han en hora. Kanske är det larvigt att klaga över enögdheten i en hemmaklack, men jag gör det ändå.

2) Varannan ramsa vi sjöng (i ärlighetens namn sjöng jag inte så värst mycket, jag kunde inga texter. Det blev mest rajrajrarajrajmummelmummelDJUUUUR-GÅÅÅÅR-DEEEN. Måste plugga in sångerna till nästa gång) handlade om hur mycket vi hatar gnaget och bajen. Jag kan tycka att det är okej om vi möter gnaget eller bajen. Annars känns det bara larvigt. Jag älskar djurgården, men hatar inte AIK eller Hammarby.

Tur att jag inte nämnde det i klacken.

Vad hände?

Jag hänger på John Wall och jämför stekpannor. Jag planterar om basilika, tomat och chili. Jag köper ekologiskt vin. Jag spelar Keno och foljer naturligtvis livedragningen. Jag blir trött innan tolvslaget och tänker ofta att "det är ju en dag imorgon också". Jag äter Anthon Bergs jordgubbar i champagne.

När slutade jag vara så ungdomlig och cool? Tur att jag åtminstone fortfarande är cool. Och att jag har Myriz som fortfarande är både ungdomlig, cool och världsvan på samma gång.

Konflikträddhet går ut över min sömn

Inatt jag drömde någonting jag många gånger drömt förut. Att jag blev fly förbaskad på Myriz. Jag satt i sovrummet och plockade ihop en massa sladdar, mobilladdare och annat tjafs när hon kommer in från hallen.

Sitter du här och maskar nu igen? Vi skulle ju packa! Fy fan, du ska jämt maska! skäller Myriz och jag blir galen och skriker, verkligen SKRIKER så jag får drömont i halsen. Jag minns inte vad jag skrek, men hon fick sig en rejäl avhyvling.

Vad säger de här drömmarna jag har ibland om mig? Jag är ingen drömtydare, men om man är så konflikträdd i verkliga livet att man tar sina diskussioner och ut sina aggressioner i drömmarnas värld är det något som är fel. För hur annars kan jag tolka det?

Kan du?

Hjälp hararna

Påsken är över och alla är glada. Eller? Varje år blir tusentals chokladharar kvar efter påskhandeln och lämnas att ruttna bort. Därför har jag startat Påskgodisets Vänner, en icke (så värst mycket) vinstdrivande organisation som ägnar sig åt de bortglömda hararna. Vill du hjälpa till? Skänk hundra kronor så lovar jag att chokladhararna får en dräglig tillvaro och att de garanterat inte faller offer för bäst före-datumgränsen.

Kom ihåg - choklad har också känslor.

Min önskelista

Hunden, alltså. Inte tidningen.

Jag saknar Justin.

I, mentor

Min regionchef har fått för sig att jag är en ansvarsfull och ordentlig person som på ett utmärkt sätt skulle lära ut mitt yrke till någon annan. Jag kan inte tolka det på annat vis eftersom han bestämt sig för att anmäla mig till en mentorsutbildning. Tanken är att jag ska ta emot blivande köpmän inom Pressbyrån och lära dem allt jag kan. Om jobbet, alltså. Annars skulle det såklart ta en evighet.

Jag är säker på att jag kan göra ett bra jobb och jag känner mig mycket motiverad. Dock finns det ett par saker jag är osäker på om jag kan lära ut. T ex:

• Hur man säljer lussekatter på bästa sätt
• Hur man flörtar med kunderna
• Hur man sätter ihop roliga andelsspel
• Hur man lurar kunder att köpa roliga andelsspel
• Hur man bloggar på arbetstid

Men jag antar att jag kan lära mig det.

Bröllopsstress

Jag hade en mardröm inatt. Det var min bröllopsdag och jag hade totalt glömt att skriva mitt tal till Myriz. Dessutom hade jag glömt att bjuda hälften av de tänkta gästerna och om det inte vore nog för att få blödande magsår hade jag inte bestämt mig än för vilken lokal vi skulle gifta oss i. Jag fick panik och försökte komma på något sätt att hinna med allt innan Myriz upptäckte något när jag som tur var vaknade.

Fyra månader och tre dagar kvar nu. Kanske dags att börja fila på det där talet..?

Yums!

Soulja Boy, rapparen bakom smash hits som "Crank That" och "Kiss Me Thru The Phone" har nu lanserat ett nytt klädmärke - Yums. När jag surfar runt på Yums hemsida kommer jag att tänka på det gamla talesättet: "Även dåliga rappare kan göra häftiga kläder"

För vem skulle inte gladeligen betala dyra pengar för att få drapera sig i t ex ett par skor i rosa bubbelgum?

Fredriks matrevolution

Jag tycker det är otroligt svårt att komma på vad jag ska laga till middag. Eftersom varken jag eller Myriz är speciellt fantasifulla eller mycket för att experimentera i köket har vi kanske fem-tio favoriter som vi oftast lagar hemma. Ganska trist, med andra ord.

Därför har jag arbetat fram en plan för att bredda receptbanken i mitt huvud. Varje vecka ska jag laga minst två maträtter jag aldrig gjort förut. Det är briljant! Jag bläddrar bara i en kokbok eller mattidning och väljer något som ser ätbart ut.

Jag har räknat ut att på bara en månad har jag vips åtta nya recept i bakhuvudet när jag står på Prisextra och tänker "pastaellerpotatispastaellerpotatis". På ett halvår flera hundra och på ett år över tiotusen nya recept som jag lärt mig utantill. Fantastiskt!

Är jag inte smart, så säg? Eller, förresten, säg inte.