Klacken

Jag stod i djurgårdsklacken för första gången igår. Det var en spännande upplevelse. Jag gillar sport och jag gillar gemenskap. En klack ger mig både och. Nu förlorade vi tyvärr igår så det kunde varit trevligare men jag är ändå nöjd, sånär som på två saker:

1) Jag stör mig på när folk (vi) skriker på domaren. När BP-spelaren springer ner djurgårdsditon och domaren inte blåser är han en hora. När djurgårdsspelaren tacklar BP-killen och domaren blåser är han en hora. Kanske är det larvigt att klaga över enögdheten i en hemmaklack, men jag gör det ändå.

2) Varannan ramsa vi sjöng (i ärlighetens namn sjöng jag inte så värst mycket, jag kunde inga texter. Det blev mest rajrajrarajrajmummelmummelDJUUUUR-GÅÅÅÅR-DEEEN. Måste plugga in sångerna till nästa gång) handlade om hur mycket vi hatar gnaget och bajen. Jag kan tycka att det är okej om vi möter gnaget eller bajen. Annars känns det bara larvigt. Jag älskar djurgården, men hatar inte AIK eller Hammarby.

Tur att jag inte nämnde det i klacken.